Pokerprogram versus människa
Det finns idag en uppsjö av kommersiella pokerprogram och denna artikel handlar om program som är konstrurade till att förbättra en spelares resultat genom att förse denne med aktuella odds samt spelanvisningar. Att ta hjälp av ett program kan uppfattas av vissa som fusk, men de här programmen tillåts på de flesta pokerrum på nätet.
Hur bra är pokerprogram?
I schack passerade datorprogrammen de bästa mänskliga spelarna under 00-talet, i poker har detta (ännu) inte skett. Poker är de facto ett mer komplext spel än schack. Därmed inte sagt att poker har en högre svårighetsgrad eller är mer avancerat, men det täcker ett bredare fält av mångfald, vilket skapar problem för ett datorprogram.
För att själv utröna hur bra ett pokerprogram står sig emot mänskliga spelare skaffade jag mig ett av marknadens mest avancerade program, Holdem Genius, och loggade in på ett pokerrum. Jag valde en mycket låg limit, $0.10-$0.20 och spelformen var limit Texas hold’em (limit tenderar passa ett pokerprogram bättre än no limit).
Eftersom jag först och främst gjorde ett experiment var min avsikt att låta programmets råd i varje situation bestämma för mig – programmet har en funktion där ett rekommenderat agerande ges i varje spelsituation. När programmet föreslog ”fold” lade jag mig alltså och när det föreslog ”raise” höjde jag och så vidare. Detta följdes konsekvent även när jag själv eventuellt hade föredragit andra beslut.
Efter 30-40 timmars spel på både shorthanded och fulla bord kunde jag konstatera att programmet gick i det närmaste plus minus noll mot de mänskliga motspelarna.
Jag hade vissa föraningar att programmet skulle klara att gå med en liten vinst. Denna prognos baserade jag på:
- Programmets suveräna förmåga att räkna på odds.
- Programmets immunhet mot tilt.
- Programmets immunhet mot trötthet.
Dessa tre punkter är inte lika med att vara en storspelare, men äger ett visst värde som borde kunna räcka en bit på lägre limits.
Vad som dock stod i vägen för ett mer positivt resultat var pokerprogrammets oförmåga att i tillräcklig hög grad interagera med motspelarnas aktioner.
Programmet utgår nämligen från ett statiskt förväntat värde i varje situation. Om jag till exempel träffar en triss i en hand med två motspelare och det ligger stegdrag samt möjligheter till kåk på bordet vid turn är det trots allt mest troligt att trissen är bästa handen.
Så långt inga problem. Men vad händer om motspelarna i denna situation höjer samt kontrahöjer min satsning. Då måste en ny situationsbedömning göras där motspelarnas agerande inbegrips.
Det är just här pokerprogrammets brister uppenbarar sig. Programmet reagerar tämligen likgiltigt på motståndarnas aggressivitet och fast förankrat i statistik och pott odds föreslår programmet ”raise/re-raise” här.
Slutsatsen blir att pokerprogrammet är ett utmärkt hjälpmedel när det kommer till att värdera handstyrkan i sig och räkna på odds. Men det är situationer av ovan nämnda slag som hindrar att det sammanlagda resultatet blir positivt.
Denna artikel är inte tänkt som någon kritik mot det nämnda pokerprogrammet eller mot pokerprogram överlag. Den förtäljer bara resultatet av ett experiment jag gjorde för att utvisa vad ett pokerprogram kan prestera på egen hand. Det optimala sättet att använda program när man spelar nätpoker är att utnyttja deras funktioner i viss utsträckning och sedan kombinera detta med sitt eget kunnande.
Relaterat
Hur många vinner på nätpoker?